Om mig

Jag började måla vid 17-års ålder och den första konstskolan gick jag på när jag var 18 år. Då målade jag hästar. Mina föräldrar hade stuteri och arabhästavel. Sedan gick jag fem år i förberedande konstskolor innan jag kom in på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1980 vilket också varade i fem år.







Min sejour på Kungliga Konsthögskolan kan betecknas som att ge "självdestruktiviteten ett ansikte". När den perioden var slut slängde jag allt jag gjort och började om. Den första och sista målningen är kvar från denna tid.

 

1980


1985


Sedan målade jag väldigt många stilleben för att få en ny grund att stå på.





1991-1993 gick jag en utbildning i Mätnings- och Kartteknik. Det primära skälet var att jag hade fått "Tennisarmbåge" och var tvungen att vila min högerarm.





Detta ledde till ett deltidsarbete på ett privat konsultföretag i Stockholm. Där var chefen mycket uppmuntrande och generös och jag fick arbetstider som gick att kombinera med att kunna måla samtidigt.

Att gå ytterligare en utbildning inom ett annat område visade sig vara kontroversiellt och jag fick ofta frågan om jag hade slutat måla. Det tog jag som en förolämpning och jag blev besviken på människor som trodde att jag kastade bort tio års studier emot 2 års studier.

Jag har alltid prioriterat min konst men att kunna betala hyran ger sinnesro.




Idag uppfattar jag mig själv som en "Art Brut" konstnär (DVS man jobbar för sig själv och ingen begriper vad man gör) trots alla konstskolor. Det tog 27 år innan jag 2018 fick ett arbetsstipendium från Konstnärsnämnden (tidigare 1991). Dock blev jag oerhört glad för denna senkomna statliga dusör.




Det är ingen självklarhet att man som konstnär hittar ett meningsfullt utställningssammanhang. Att erbjuda sina alster på bättre ställen genererar allt som oftast ett "Dra åt helvete" mer eller mindre uttalat. Jag är dock evigt tacksam mot de människor som har bjudit in mig att visa min konst genom åren.

Internet och även sociala medier har betytt oerhört mycket för mig. Det har givit mig en möjlighet att visa vad jag gör och vem jag är. När världen är öppen Online dyker det upp konstnärer som arbetar med liknande saker som man själv och man kan utvecklas genom att studera dessa.



Inte läge för Villa Volvo Vovve. Dock en ateljé.



Art Brut? nåja, åtminstone till hälften. Min ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm sedan 1997 har varit en ständig källa till glädje och där har jag alltid känt mig accepterad och haft konstnärskollegor. Så när det gäller konstnärsidentitet är det mycket viktigt att ha en ateljé. Men jag sympatiserar med dem som uttrycker sig konstnärligt på grund av ett inre behov och är nöjda med att "bara göra" även om det är ute i bushen och bara uppskattas av några tjädrar.






I skarven 70- till 80-tal kopierade jag en italiensk renässansmålning vilket tog ca ett och ett halvt år. Det ägde rum på Nationalmuseum i Stockholm och den har haft en avgörande betydelse för min konst.

Volym och rumslighet är mina intressen i måleriet. Att begripa Picassos innovativa bildperspektiv är det som sysselsätter mig mest idag.



Åren 2001 till 2017 har jag målat utomhus längs med Vildmarksvägen i Södra Lappland. Detta läkte min plågade själ som länge hade fastnat i tankar om det förflutna. Jag träffade också min make Mats 1999 och vi byggde ett fint liv kring vårt gemensamma vildmarksintresse.



Nu har huset i Lappland sålts och jag målar akvarell utomhus när jag reser eller outdoor i Stockholm City. I studion har jag tagit upp det konstnärliga ämne som påbörjades på 80-talet under rubriken "Varelseabstraktioner" (tidigare Turning Elephant).


 Titel En glad själ (Happy Soul)


Idag har jag målat heltid i 9 år och lyckats nå 66 års ålder.


About me

I started painting at the age of 17 and the first art school I went to when I was 18 years old. At that time I painted horses. My parents had a stud and an Arabian horse breed. Then I went to preparatory art schools for five years before I entered the Royal Academy of Fine Arts in Stockholm in 1980 which also lasted for five years.

My stay at the Royal Academy of Arts can be described as giving "self-destruction a face". When that period was over, I threw away everything I had done and started over. The first and last painting remains from this time.

Then I painted many still lifes to get a new foundation to stand on.

1991-1993 I went to an education in Measurement and Mapping Technology. The primary reason was that I had received a "Tennis Elbow" and had to rest my right arm.

This led to a part-time job at a private Real Estate Consulting company in Stockholm. There, the manager was very encouraging and generous and I got working hours that could be combined with being able to paint at the same time.

Attending to another education in another area turned out to be controversial and I was often asked if I had stopped painting. I took that as an insult and I was disappointed in people who thought I threw away ten years of study against 2 years of study.

I have always prioritized my art, but being able to pay the rent gives peace of mind.

Today, I perceive myself as an "Art Brut" artist (That is, you work for yourself and no one understands what you are doing) despite all art schools. It took 27 years until I in 2018 received a Work Scholarship from The Swedish Arts Grants Committee (earlier was 1991). Though I was extremely happy for this late State Bounty.

It is not a matter of course that you find a meaningful exhibition context. Offering your creations as an artist in better places usually generates a "Fuck Off" more or less pronounced. Though I am eternally grateful to the people who have invited me to show my art over the years.

The Internet and even social media have meant a lot to me. It has given me an opportunity to show what I do and who I am. When the world is open Online, artists appear who work with similar things as yourself and you can develop by studying these.

No "Villa Volvo Vovve" (literally: house, Volvo, doggy). Though a studio.

Art Brut? well, at least in half, my studio on Glasbruksgatan in Stockholm since 1997 has been a constant source of joy and there I have always felt accepted and had artist colleagues. So when it comes to artist identity, having a studio is very important. However, I sympathize with those who express themselves artistically due to an inner need and are content to "just doing" even if it is out in the bush and only appreciated by a few capercaillies.

In the late '70s and the early '80s, I copied an Italian Renaissance painting, which took about a year and a half. It took place at the National Museum in Stockholm and it has been of crucial importance to my art.

Volume and spaciousness are my interests in painting. Understanding Picasso's innovative image perspective is what concerns me most today.

In the years 2001 to 2017, I painted outdoors along The Wilderness Road in Southern Lapland. This healed my tormented soul, which for a long time had been stuck in thoughts of the past. I also met my husband Mats in 1999 and we built a nice life around our common wilderness interest.

Now the house in Lapland has been sold and I paint watercolour when I travel or outdoor in Stockholm City. In the studio I have taken up the artistic subject that was started in the 80's under the heading "Creature Abstractions" (formerly Turning Elephant).

Today I have been painting full time for 9 years and managed to reach the age of 66.


Nordens Ljus Aktersalongen 2020Nordens Ljus Aktersalongen 2020