Rumsliga scener (Spatial Scenes) eller Sällsamheter i rumsligheter (Oddities in Spatialities)

I det här temat känner jag ett släktskap med Art Brut eller varför inte Lowbrow Art, men efter att ha gått på ett antal konstskolor har jag svårt att kalla mig Autodidakt. Jag känner dock sympati för den ensamma konstutövningen med en för flertalet obegriplig konst.
Skapandet i sig kan vara tillräckligt som livsinnehåll och jag tycker att mental frihet är det mest önskansvärda. Det är inget hinder när ingen begriper vad du gör är väl ungefär vad jag vill säga.

In this theme, I feel a relationship with Art Brut or why not Lowbrow Art, but after attending a number of art schools I find it difficult to call myself Autodidakt. However, I feel sympathy for the lonely art practice with an art incomprehensible to most people. Creation itself can be enough as life content and I think mental freedom is the most desirable. It's no obstacle when nobody understands what you're doing is pretty much what I want to say.

Low brow konst i Sverige

Collection de l'Art Brut Lausanne

 “If you want to really hurt you parents, and you don't have the nerve to be gay, the least you can do is go into the arts. I'm not kidding. The arts are not a way to make a living. They are a very human way of making life more bearable. Practicing an art, no matter how well or badly, is a way to make your soul grow, for heaven's sake. Sing in the shower. Dance to the radio. Tell stories. Write a poem to a friend, even a lousy poem. Do it as well as you possible can. You will get an enormous reward. You will have created something.”   
  ―        Kurt Vonnegut,         A Man Without a Country

Bilder nedan är olja på duk (tecnique oil on canvas)