Om mig

Jag började måla vid 17 års ålder och den första konstskolan gick jag på när jag var 18 år. Då målade jag hästar. Mina föräldrar hade stuteri och arabhästavel. Sedan gick jag fem år i förberedande konstskolor innan jag kom in på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1980 vilket också varade i fem år.

 









Där upptäckte jag nödvändigheten av att lära känna mig själv. Det gick inte att måla helt enkelt utan att ha kontakt med sitt inre jag.

 


När den perioden var slut slängde jag allt jag gjort och började om. Den första och sista målningen är kvar från denna tid.


 

1980


1985


Mitt psykologiska tillstånd behövde byggas upp och jag målade väldigt många stilleben för att få en ny grund att stå på.





På 90-talet skaffade jag mig en 2-årig utbildning inom mätnings- och kartteknik för att få ett vettigt brödjobb som gav lite pengar utan att sluka all tid och kraft. Det lönade sig och jag fick ett arbete på en privat konsultfirma där jag arbetade 2 komprimerade dagar i veckan och sedan kunde jag ha min konst resten av veckans dagar.



En yttre verklighet är ofta incitamentet för mina målningar och i ateljén är det en av prylar uppbyggd tredimensionell modell. Detta beror på att jag intresserar mig för perspektiv och idag skapar prylarna mer av en varelse än att vara ett regelrätt stilleben. Att beskriva tre dimensioner på en bild är inte så självklart som man tror. Omöjliga figurer och rumslig ambivalens intresserar mig mycket.



De senaste 20 åren har jag haft många utställningar på gallerier och konsthallar.



Ateljén på Glasbruksgatan i Stockholm sedan 1997 har varit en ständig källa till glädje. Där har funnits både arbetsro och kollegial samvaro och när det gäller konstnärsidentitet är det mycket viktigt att ha en ateljé. Men jag sympatiserar med Art Brut konstnärer som uttrycker sig konstnärligt på grund av ett inre behov och är nöjda med att "bara göra" även om det är ute i bushen och bara uppskattas av några tjädrar.





I skarven 70- till 80-tal kopierade jag en italiensk renässansmålning vilket tog ett och ett halvt år. Det ägde rum på Nationalmuseum i Stockholm och den har haft en avgörande betydelse för min konst. Volym och rumslighet är mina intressen i måleriet. Att begripa Picassos innovativa bildperspektiv är det som sysselsätter mig mest idag.






Åren 2001 till 2017 målade jag utomhus längs med Vildmarksvägen i Södra Lappland. Detta läkte min själ som länge hade fastnat i tankar om det förflutna. Jag träffade också min make Mats 1999 och vi byggde ett fint liv kring vårt gemensamma vildmarksintresse.



Nu målar jag stad i akvarell istället och då ofta utsikten från ateljéfönstret mot Blasieholmen i Stockholm. Men det som är det konstnärligt viktigaste för mig idag är det ämne som påbörjades och avbröts på 80-talet. "Utsträckt elefant" och nu "Emellan".


Titel: Glad själ (Happy Soul)


Idag har jag målat heltid i 9 år och lyckats nå 66 års ålder.

About me

I started painting at the age of 17 and the first art school I went to when I was 18 years old. At that time I painted horses. My parents had a stud and an Arabian horse breed. Then I went to preparatory art schools for five years before I entered the Royal Academy of Fine Arts in Stockholm in 1980 which also lasted for five years. There I discovered the need to get to know myself. It simply was not possible to paint without having contact with one's inner self. When that period was over, I threw away everything I had done and started over. My psychological state needed to be built up and I painted a lot of still lifes to get a new foundation to stand on. In the 90's I got a 2-year education in measurement and map technology to get a sensible side job that gave some money without consuming all the time and effort. It paid off and I got a job at a private consulting firm where I worked 2 compressed days a week and then I could have my art the rest of the week.  An external reality is often an incentive for my paintings and in the studio it is a three-dimensional model made of gadgets. This is because I am interested in perspective and today gadgets create more of a creature than being a real still life. Describing three dimensions in an image is not as obvious as you think. Impossible figures and spatial ambivalence interest me a lot. In the last 20 years, I have had many exhibitions in art halls and art galleries. The studio on Glasbruksgatan in Stockholm since 1997 has been a constant source of joy. There has been both peace of mind and collegial togetherness and when it comes to artist identity, it is very important to have a studio. However, I sympathize with Art Brut Artists who express themselves artistically due to an inner need and are content to "just doing" even if it is out in the bush and only appreciated by a few capercaillies. In the late '70s and the early '80s, I copied an Italian Renaissance painting, which took a year and a half. It took place at the National Museum in Stockholm and it has been of crucial importance to my art. Volume and spaciousness are my interests in painting. Understanding Picasso's innovative image perspective is what concerns me most today. In the years 2001 to 2017, I painted outdoors along The Wilderness Road in Southern Lapland. This healed my soul, which for a long time had been stuck in thoughts of the past. I also met my husband Mats in 1999 and we built a nice life around our common wilderness interest. Now I paint The City in watercolor instead and then often the view from the studio window towards Blasieholmen in Stockholm. But what is the most artistically important for me today is the subject that was started and discontinued in the 80's. "Extended elephant" and now "Between".

Today I have painted full time for 9 years and managed to reach the age of 66.